Rätt märkligt egentligen vad vår sorts djur hittat på. Totalt onaturligt att sitta framför en fyrkantig skärm hela dagarna måndag till fredag och bli stel i hela kroppen. Också onaturligt att bygga samhället så att man kommer längre och längre bort från flocken, och även från empati och medmänsklighet.
Vaga minnen av känslan att det stämmer och att man är i sitt element, när man är ute på slätten eller i skogen, när man tagit ut sig rejält på ett jympapass, när man suttit runt brasan och sjungit sånger en halv natt.
Något är väldigt, väldigt fel när grannen tittar ut genom fönstret och släcker lampan istället för att tända den när man är utelåst och inte hittar nyckeln en kall vinternatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar