Utmaning

Att se sig själv i ett förklarat ljus,
från en annan vinkel.
Men att se det vackra,
inte det fula och trista.
Att svara på sina egna frågor,
så att man kommer fram.
Att inte frysa till is
utan låta solen värma.
Leva men inte sträva,
jobba men inte mobba.

Frid i sitt hjärta

Jag har tänkt på en sak. Många "elit-personer" är mycket upptagna med att vara just elit och med att både explicit och implicit se till att andra inte är/blir det. Undrat över ett gammalmodigt uttryck, "frid i hjärtat". Det kan man inte ha då.
Varför låter inte människor andra människor blomma i full prakt?
Letar mig fördärvad efter en soulmate i forskarvärlden och sover dåligt.

Great, that's all I need...

Insomnia.

Ekologisk kokbok för barnfamiljer

Ännu en såndär idé som inte lämnar mig ifred. Behöver bara en fotograf, en sån som har sinne för detaljerna och skönheten i det enkla. Resten ordnar jag...

Pain

Trötthet, från ingenstans. Dödstrött, ända in i märgen. Minsta lilla uppgift känns övermäktig och jag känner mig gråtfärdig. När är varningssignalerna sådana som man ska ta på allvar egentligen?

Äh! Här är länken istället!

http://www.youtube.com/watch?v=WOvdAADuZm8

Grattis älskling

Att vara den som står på sin sida

Jag har bestämt mig för att jag är duktig när jag tar ut mina flextimmar, när jag tar en sak i taget på jobbet, och när jag prioriterar själv.
Jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete när jag står på min egen sida. För att stå vid rodret själv. För att inte vara ett offer som - kanske för sent - säger att jag skulle ha tagit vara på mig, på tiden, på livet och lusten att leva.

blue

Ibland är den svenska tystnaden svår att begripa. Tystnaden när människor inte vågar säga vad de tänker egentligen, tystnaden när man bara anar att man brutit mot någon slags norm (igen), bortvändheten när man skräms men inte skäms för att man är en människa som varit med om det mesta.

Berusningens tid

Den gröna hemligheten
i en grön skugga
mellan två gröna solstrålar


Zenrummet doftar av syren och pallkragen är numera full med plantor. Jag har redan gett bort några tomatskott till grannen och till en kompis. Känner mej glad, på nåt vis, när jag ger något som lever till någon jag tycker om. Jag fylls av alla dofter, färger och all frodig grönska, av alla fåglars kvitter. Jag fylls av energi och liv.

Tankar om misslyckande, ensamhet, utanförskap, fulhet och dumhet smälter sakta bort.

förresten!

Min haricots verts-planta har redan producerat två bönor! :-)
Jag vill bjuda alla möjliga på soliga middagar i detta hem som jag älskar, med en önskan om att de känner känslan lite grann åtminstone.

Skilda världar

Jag kan inte för mitt liv begripa att i Sverige, 2008, finns människor som lever i något slags vakuum, utanför människorättskonventionernas skydd...
Trött och ledsen efter en hel dag med asylsökande i mini-Irak eller mini-Kurdistan, där jag inte såg många svenskar idag, och där berättelserna är omtumlande och obeskrivligt smärtsamma.
Men också glad och stark av att se så många engagerade människor.