Kontaktlösheten

Så vill även jag ge min enkla kommentar till det fruktansvärda som har hänt i mitt hemland, men som inte förvånar mig... En tanke, som borde sporra till mer handling hos såväl gräsrot som hos topp.

På Mårtenstorget här i det välmående Lund, nära det som en gång var fattighus, finns en platta som välklädda yuppies trampar på flera gånger varje dag, med ungefär följande inskription:

Man borde satsa lika mycket resurser på att lösa kontaktlösheten som på att lösa arbetslösheten.

Jag vill!

Min faster är en enkel bondkvinna. Hon har gett mig så mycket bara genom att finnas kvar. Hon vet inte mycket om klassresor och prestationsstress, men hon är väldigt mycket människa och hon tror på mig - för mig verkar det som att hon tror på mig "trots allt" men i hennes värld är det "tack vare allt".

http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8

Uttråkad sjukling

Knäcker lekmannaepidemiologiska nötter i sjuksängen. Hmm, åtminstone två grannar har samma symtom. Och en kompis hade det förra helgen.
Tänk om det är galopperande njurhosta med metastaserande varhärdar på benhinnorna och i lederna? Tänk om det är nåt mystiskt?
Jag skulle kunna göra en John Snow här och kartlägga oss, försöka hitta den gemensamma nämnaren. Hehe, vem behöver forskarkurser?

Att det är jag som är ansvarig... Jojo, men...

...ansvarig för att det tidigare så trevliga höstschemat nu ser ut som sju helveten. Jag själv, i egen hög person.
Men utan det inbokade blir jag snabbt omkörd, bortkörd, bortkommen och omkommen i den akademiska världen.
Och det är den sjuke, arbetslöse, ensamme och osmarte själv ska ta sig i kragen. Och det är det ju enligt den sittande regeringen. Empowermentbegreppet har många betydelser - för mig handlar det också om strukturer i samhället som tillåter att människan är människa och inte en maskin.

Äntligen!

Jag blir inte ofta imponerad nuförtiden. Det räcker inte med att vara duktig och smart. Det är när någon har ett äkta engagemang utan att göra anspråk på att bli känd och knipa åt sig en massa statuspoäng, som jag låter bli att vara skeptisk. När någon dessutom engagerar sig för en grupp människor som är impopulära blir jag ännu mer övertygad.
Det är obegripligt, men det finns en massa "trender" i forskning också! Och forskningsintressen styrs i hög grad av pengar.
Självklart säger ni kanske.
Men det är väldigt gott att möta en forskare av rang som får gåshuden att träda fram. En som lagt 10 år av sin forskargärning på att följa hemlösa människors liv, ytterligare ett antal år på att rigga en intervention för psykotiska, och som talar klarspråk om asylsökandes villkor i Danmark.
Merete Nordentoft,
jag tackar och bugar. Jag är styrkt. Och imponerad.