Lundaparkerna exploderar av färger och liv.

Mörkgrön murgröna på ljusgröna träd,

äpple och körsbär står i blom

och magnoliornas feta knoppar slår ut.

Jag har också en kraft,

jag kan ta över all ängslan och ovisshet,

jag kan sluta vara rädd

och besluta mig för att blomma.

Vad tjänar det till att vänta?

Det är jag, det är här, det är nu.

Jag tänker "märkligt",

men jag minns en skärva av hon jag var.

Jag rör vid henne, försiktigt,

oviss om hon får vara här.